20 gånger fler får
fängelse i Norge

Norsk polis: ”Barnpornografi” är ett brott mot barn

I Sverige kallas det barnpornografibrott – och räknas i lagen som brott mot allmän ordning.
I Norge räknas nedladdning som ett sexualbrott mot barn och 20 gånger fler norrmän per capita döms till fängelse.
– I Norge prioriteras det som ett av de allvarligaste brotten, säger Bjørn-Erik Ludvigsen vid norska kriminalpolisen Kripos.

Sett till befolkningsmängden dömdes 20 gånger fler till fängelse i Norge 2014 för att ha laddat ner övergreppsmaterial: 95 norrmän, mot endast 9 svenskar. Det är den senaste jämförbara statistiken som finns.
Svenska polisen beskriver frustrerat hur fall med nedladdningar av övergreppsmaterial läggs på hög, det vill säga fall med barnpornografibrott. Anledningen, som polisen ser det: att barnen på bilderna i lagen inte räknas som offer.
Barnpornografibrott ligger i svenska brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning, tillsammans med förseelser som att utlösa ett falskt alarm, störa en gudstjänst och arrangera en illegal pokermatch i sin lägenhet.
Det gemensamma för dessa brott är att de räknas som ett brott mot staten, och inte mot någon person.
Men brott mot person går före brott mot allmän ordning. Som Aftonbladet och SvD berättat tidigare så prioriteras barnpornografibrott ner enligt Noa, på grund av att det inte handlar om brott mot person. Om man inte kan identifiera barnet i ett dokumenterat övergrepp så kan polisen heller inte prioritera brottet.

Brott mot person – inte ordning

I Norge används till exempel inte begreppet ”barnpornografi” i lagen. Där heter det enligt norska kriminalpolisen ”dokumentation av ett sexuellt övergrepp eller material som sexualiserar barn”, som inkluderar innehav av det som i Sverige kallas för barnpornografi.
Dokumenterade sexuella övergrepp på barn är istället en konsekvens av övergrepp på barn, menar norsk polis. Det är inte själva materialet som är centralt, utan det faktum att barn utsätts för övergrepp som gör att det prioriteras. Bjørn-Erik Ludvigsen är en i teamet hos norska kriminalpolisen Kripos, som utreder den typen av brott i Norge.
– I Norge räknas det som ett brott mot person, inte mot ordning som i Sverige. Norges riksadvokat har också sagt att övergrepp mot barn ska prioriteras som ett av de allvarligaste brotten, säger Ludvigsen.

Enligt Kripos gäller lagen barn generellt, den ska skydda barn från att bli sexuellt utnyttjade oavsett om de kommer från Norge eller andra länder.
– De här bilderna och filmerna drabbar barn. Som grupp har barn rätt att bli skyddade mot de som intresserar sig för barn på ett sexuellt sätt, säger Bjørn-Erik Ludvigsen.

Olika straffsatser

Även straffsatserna mellan Norge och Sverige är olika och brotten har helt olika rubriceringar. Det är därför svårt att göra jämförelser över lagarnas effektivitet. I Sverige kan en gärningsman dömas till maximalt sex års fängelse för grovt barnpornografibrott. I Norge, där fokus alltså ligger på att brott har begåtts mot barn, kan en person dömas till maximalt tre år för till exempel framställning av filmer som sexualiserar barn, som alltså kan inkludera filmer eller bilder som laddats ner från nätet.
En annan sak som skiljer Sverige och Norge åt är hur man i rättssalen bedömer övergreppsmaterialet. I stort sett alla med kunskap inom området — polis, åklagare och barnrättsorganisationer — är överens om att materialet som sprids blir grövre och grövre. Poliserna på nationellt it-brottscentrum på Noa i Sverige upplever samtidigt att beviskraven höjts med åren, att antalet filer är av större vikt i bedömningen.
– Vi hade ett ärende för ett par år sedan där vi behövde 200 000 filer för att det skulle klassas som grovt. Först då skulle vi kunna hålla kvar en anhållen, säger Per-Åke Wecksell, kriminalkommissarie vid svenska polisen.
Enligt Ludvigsen har polisen i Norge slutat att fokusera på antalet.
– Antalet filer är inte längre lika relevant då man enkelt kan skaffa sig stora mängder filmer och bilder med dagens hastigheter på nätet. Vi tittar på hur mycket tid gärningsmannen investerat i att samla, säger Bjørn-Erik Ludvigsen.

Innehållet blir viktigare

Eleonora Johansson, kammaråklagare med fokusområde barnpornografibrott, bekräftar att man fortfarande räknar bilder i svenska domstolar, men att innehållet blir allt viktigare. En svårighet hon lyfter fram är att barnpornografilagen är relativt ung och att det därför fortfarande råder oenighet kring straffvärdet.
– Det finns en ganska stor praxis på området, men den spretar när man tittar på gamla ärenden. Fast vi börjar närma oss en större likriktning i bedömningarna i dag.

Johansson har jobbat med barnpornografibrott som fokusområde i sex år. Sedan 2010 är hennes upplevelse att innehållet har blivit allt grövre. Trots att hon säger att det faktiska innehållet spelar allt större roll så krävs det ofta många filer för att brottet ska klassas som grovt.
– Jag kan säga så här, om någon har tre grova filmer och tre grova bilder på sin dator hade jag inte kunnat åtala det som grovt barnpornografibrott. Det behövs betydligt mer än så. Men om filmerna är flera timmar långa och innehåller grova sadistiska inslag, då kanske man kan pröva det som grovt. Man får göra en bedömning i varje ärende.
Hon har förståelse för hur lagen är utformad i dag. Men hon anser att det ändå finns fog att se över lagstiftningen. Att byta namn på brottet på samma sätt som man gjort i Norge är en bra idé, säger hon.
– Personligen tycker jag att den korrekta benämningen är dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Skulle man i lagen nämna det korrekt så tar man sikte mot innehållet och inget annat. Då ser man inget lustfyllt som i pornografi, utan bara att det är ett sexövergrepp på barn, punkt slut.

Joachim Kerpner, reporter Aftonbladet
Lisa Röstlund, reporter Aftonbladet

Mark Malmström, reporter Svenska Dagbladet
Jani Pirttisalo, reporter Svenska Dagbladet

Vet du mer? Tipsa reportrarna: anvandarna@schibsted.se