Chef: ”Jag sätter en kapsåg i min dator”

Han äcklas av sig själv och beskriver skammen som fruktansvärd.
Ingen på det börsnoterade bolaget där Niklas är mellanchef vet att han jagar filmer där barn våldtas.
– Jag tycker synd om barnen, säger han.

Niklas är i 50-årsåldern och mellanchef på ett internationellt, börsnoterat företag.
Hans användarnamn är ett av de 72 svenska namn som avslöjas i vår granskning av nedladdningar av dokumenterade sexuella övergrepp på barn.
Kvällen då vi första gången når honom via telefon kräver han att få veta varför vi vill möta honom. Vi förklarar att vi måste träffas för att berätta.
– Ni får ta det via pressavdelningen, säger Niklas.

För att inte avslöja honom för arbetsgivaren får han veta att det handlar om nedladdningar av filmer som visar grova sexuella övergrepp på barn.
– Jag vill inte ses, säger Niklas då, flera gånger.
Till slut väljer han ändå motvilligt att gå med på förslaget: ”Vi kan träffas men vill inte ha några problem”, skriver han i ett kort sms.
Det är en kylig eftermiddag, ett tunt snöskikt täcker den stora parken som blir vår mötesplats. En bit bort passerar en förskoleklass. Barnen skrattar och leker i snön. En förskolefröken samlar ihop gruppen och barnen går vidare på prydlig rad i solen.

Niklas bär en svart jacka och blå jeans. Han har dragit huvan över huvudet och har stoppat händerna i jackfickorna. Efter bara någon minut erkänner han att han har laddat ner filmer som innehåller sexuella övergrepp på barn.
Han har svårt att finna ord för sitt beteende och upprepar flera gånger att han tycker att det han gör är fel. Han återkommer också till att beteendet beror på stress i jobbet.
– Jag tycker att det här är för jävligt. Men jag gör ju ingenting själv, säger Niklas.
Vad menar du med att du inte gör någonting själv?
– Jag gör ju ingenting mot någon.
Men det här handlar ju om barn, det du gör är ju en brottslig handling?
– Jo, jag vet. Jag fattar inte det här heller. Jag inser att det är fel. Jag kan inte förklara det, du måste respektera det.
Det här är ju filmer med sexuella övergrepp på barn?
– Jo, jag vet. Det är jävligt svårt att prata om, säger Niklas.

Aftonbladets och SvD:s granskning visar att Niklas laddat ner minst ett tiotal olika filmer. Med hjälp av sökningar på darknet, det internet som inte är öppet eller sökbart med vanliga sökmotorer, går det att hitta beskrivningar, i textform, över vad filerna innehåller.
Här finns bland annat filmserien ”caitt.avi*”, där en 12-årig flicka från Östeuropa blir våldtagen och utsätts för andra grova sexuella övergrepp av sin styvfar. I andra delar av materialet förekommer en yngre flicka som är åtta år gammal som utsätts för grova övergrepp tillsammans med 12-åringen.

Niklas tar av sig huvan.
– Jag tycker synd om barnen, du får förstå liksom, att det är svårt. Och det är väldigt svårt att diskutera. Jag skäms fruktansvärt mycket, men man tänker inte riktigt på det när man hamnar i det.
Under intervjun ljuger Niklas om sina nedladdningar. När vi frågar honom om hur länge han laddat ner övergreppsmaterial säger han ”det senaste året”. Men i loggfilen vi spårat i granskningen syns att nedladdningar gjorts sedan 2014.
– Det har gått lite upp och ner när jag landat i såna där syndrom, det är någonting som gör att man gör det då. Man är inte stolt över sig själv.
Niklas säger att han vet att filmerna aldrig försvinner från nätet, och att hans nedladdningar bidrar till att materialet lever kvar.
Han beskriver att han måste ”försöka göra någonting”, och söka hjälp.
– På något sätt måste jag ta tag i det här. Jag har funderat en del, nu ser jag att det här är skit. Hjärnan ställs rätt. Jag hoppas att du förstår att det här är en väckarklocka för mig, att det verkligen är det, en chans till bättring.
Niklas påstår att han tänker göra sig av med datorn.
– Jag får slänga ut den i snön. Jag kan ju sätta en kapsåg i den.

Psykoterapeutens kommentar:

Börje Svensson har behandlat barn som utsatts för sexuella övergrepp och män som begått sexualbrott mot barn och laddat ner övergreppsmaterial under många år. Han har tagit del av fallet Niklas.
”Jag är inte förvånad över att Niklas går med på att ses och berätta om sitt beteende.
Han är rädd, om han inte kommer och möter er så tänker han att ni polisanmäler honom. Han kryper till korset, han vill ha kontroll och visa sig som en ”good guy”.
Det finns en chans att konfrontationen med Niklas kan leda till bättring. Om tajmingen är rätt så kan det här vara en knuff i rätt riktning, ibland har man tur och det kan vara så att ni kom in precis i det skedet.”

Fotnot: Niklas heter egentligen någonting annat. Filerna som nämns i granskningen heter egentligen någonting annat. För att få männen att berätta garanteras de anonymitet och grundlagsstadgat källskydd. Samtliga konfronterade har informerats om att de kan söka hjälp.

Mark Malmström, Svenska Dagbladet, Jani Pirttisalo, Svenska Dagbladet, Lisa Röstlund, Aftonbladet, Joachim Kerpner, Aftonbladet

Vet du mer? Tipsa reportrarna: anvandarna@schibsted.se