”Nätet inspirerade
mig att filma våldtäkterna”

På en högriskanstalt sitter Robert.
Han jobbade med blöjbarn på förskolor.
I hans dator hittade polisen mängder av filmer – där han själv våldtar barnen.
Vår granskning avslöjar att han laddade ner grovt övergreppsmaterial, bara dagar innan han greps.

Allt framgår i domen: i fall efter fall berättar Robert hur han under blöjbyten fotograferade de nakna småbarnen med sin mobiltelefon. Grövre och grövre bilder. Inspirationen hittade han på internet.
Under rättegången medger Robert hur gränsen mellan fantasi framför datorn och den verkliga världen suddas ut.
När han grips har han fotograferat över 20 barn i åldrarna ett till tre år. Flera hade han utsatt för våldtäkt. Rättegången fick stor uppmärksamhet och svenska medier rapporterade om fallet.
Robert är en av de 72 män som Aftonbladets och SvD:s granskning avslöjar.
Bara dagar innan polisen knackar på dörren laddar han ned 13 filer med grovt övergreppsmaterial på barn. Det är långt ifrån första gången han laddat ned, men den här gången ser vi honom. Med några enkla metoder kan vi spåra hans mejladress till en blogg. Två klick senare har vi hans namn.

Vi kontaktar Robert i fängelset. När vi når honom säger han att han laddat ned bilder och filmer på barnövergrepp i många år. Även långt innan han själv begick egna övergrepp.
– På internet fanns gott om material som närde fantasierna, säger han.
På anstalten känner ingen till hans bakgrund. Vardagen i fängelset är tuff för dömda pedofiler. Om han avslöjas kan det innebära fara för hans liv, tror han.
– Grovt våldsamma dömda kriminella kan leta upp, identifiera och misshandla dem som dömts för brott mot barn. Jag håller låg profil, vågar inte riskera en exponering.

Jobbade på förskola

Innan Robert greps var han en uppskattad medarbetare på en förskola i ett svenskt samhälle. Polisen fick upp spåret för sent. Inte förrän han hade förgripit sig på ett barn i talför ålder kunde vuxna slå larm. Polisen gjorde hembesök för att ställa frågor och Robert erkände allt. Han berättade om sina datorer och externa hårddiskar där bilder och filmer på hans övergrepp fanns lagrade. Han berättade om hemsidorna han brukade besöka och om hur hans fantasivärld sakta ersatt den verkliga.

”Tingsrätten har förstått honom så att han har hävdat att hans handlande på skolor ska ses i det perspektivet, att han behövt komplettera detta nedladdade material med ytterligare dokumentation för att kunna leva ut sina sexuella fantasier”, står det i domstolens handlingar.
I åtalspunkten som rör en våldtäkt på en ettårig flicka framgår att ”Robert har angett att det filmmaterial som han har tagit del av på internet nog har bidragit till att denna händelse kom att äga rum”.
Vår granskning visar att det går att identifiera männen som laddar ner grova övergrepp. Polisen gör det varje dag. Robert laddade ned material i flera år.
– Det är oerhört sorgligt att det krävdes hemska brott och fängelsestraff för att jag skulle våga be om hjälp, säger han.
Robert var samarbetsvillig under rättegången, det framgår av domstolsprotokollen. Flera gånger hjälpte han utredarna och erkände brott som polisen varken kände till eller kunde bevisa. Robert säger att erkännandet var en enorm lättnad, och att han såg fram emot att få hjälp i fängelset. Men det blev inte som han hade tänkt sig.
– Pedofiler med långa straff erbjuds sporadisk hjälp här. Det är en otrygg miljö. När jag förstod att det var flera månaders väntetid för att få träffa en psykolog så valde jag att ta mitt liv.
Robert sjönk in i en depression under sin första tid i fängelset och gjorde ett misslyckat självmordsförsök. Efteråt skickades han till rättspsykiatrisk vård. Två veckor senare var han tillbaka i fängelset. Först då fick han prata med en psykolog.
– Men bara om mina självmordstankar. Vi pratar inte om mina brott.

Olika typer av pedofiler

I fängelset har Robert identifierat två typer av pedofiler. På ena sidan finns de som aldrig erkänner sina brott och som alltid hittar undanflykter. ”Jag har träffat många såna här inne”. Sedan finns det en annan grupp som erkänner sina brott och skäms. De är ångerfulla, har psykiska problem och dålig impulskontroll. Robert faller in i den andra kategorin, säger han och påpekar att han har adhd.
– Vad jag hade behövt var psykologkontakt och terapi. Men jag vågade inte prata om det.
Han säger att han tänkt på övergrepp på barn sedan 1993. Men han vågade aldrig söka hjälp. När han surfade på övergreppssajter stötte han flera gånger på polisens stopp-skärm. På den finns ett telefonnummer man kan ringa för att få hjälp. Men telefonsamtalet kändes farligt, säger Robert.
– Du ser polisemblemet och tänker ”jag vill inte sitta i fängelse”.

Robert har många år kvar av sitt fängelsestraff. Om vi hade gjort den här granskningen för några år sedan hade vi antagligen hittat honom före polisen gjorde det. Vi hade kunnat ställa honom till svars, precis som vi gjort med ett 30-tal andra män. Vi vet inte hur många i vårt källmaterial som begår egna övergrepp. Av de vi identifierat är tre personer redan dömda. Risken att det finns ytterligare personer som Robert i materialet är stor.
– Jag förstörde livet för tjugo familjer, alla kollegor och föräldrar i min närhet. För min familj. Har inga vänner kvar. Jag kommer ha svårt att hitta ett samhälle att bo i. Allt på grund av tankar i mitt huvud som jag aldrig ville ha där.

Psykoterapeuten kommenterar:
Psykoterapeuten Börje Svensson har behandlat barn som utsatts för sexuella övergrepp och män som begått sexualbrott mot barn och laddat ner övergreppsmaterial under många år. Han har tagit del av fallet Robert.
”Det är som en alkoholist som vill jobba på Systembolaget. Det finns krafter inom alla människor som drar åt olika håll. I det här fallet har en sida vunnit över den andra. Han har känt att det här är dåligt, men samtidigt sugits in i det. Han blir så lycklig av att vara nära barn, och dessutom hitta tillfällen att begå övergrepp, att han inte kan hjälpa sig själv.
Han vill bryta det här, tror jag. Åtminstone när han sitter på fängelset. Sedan vet man inte hur starka de destruktiva krafterna är när han kommer ut. Att han lägger korten på bordet ger bättre förutsättningar att hjälpa honom. Nu kan han hitta redskap att stoppa sig själv och hitta strategier som gör att han undviker nära kontakter med barn. Det är nog bra för honom att han får sitta i fängelse.”

Mark Malmström, Svenska Dagbladet, Jani Pirttisalo, Svenska Dagbladet, Lisa Röstlund, Aftonbladet, Joachim Kerpner, Aftonbladet

Vet du mer? Tipsa reportrarna: anvandarna@schibsted.se

Fotnot: Robert heter egentligen något annat. Vissa detaljer i texten har ändrats för att förhindra identifiering. För att få männen att berätta garanteras de anonymitet och grundlagsstadgat källskydd. Samtliga konfronterade har informerats om att de kan söka hjälp.