Fritidsledaren:
”Har funderat
på sex med barn”

Andreas jobbar som fritidsledare för barn i Stockholmsområdet.
Han laddar ner filmade våldtäkter på småbarn – och fantiserar om hur sex med barn skulle vara.
– Men jag har aldrig gjort något, säger han när vi möts.

Han ser sammanbiten ut när vi träffas i grannskapet där han bor. Vi tar i hand. En liten traktor röjer snö, och människor passerar oss vid parkeringen där vi stämt träff.
I dag är Andreas ledig från jobbet som fritidsledare på en skola i Stockholmsområdet.
Andreas är en av de 72 män Aftonbladet och SvD:s granskning avslöjat som nedladdare av dokumenterade sexuella övergrepp på barn.

Tänkte polisanmäla

När vi berättar att vi vet att han laddat ned filmer som visar sexuella övergrepp på barn vid flera tillfällen, säger han:
– Jaha.
Varför?
– Jag kollar för att se om det är något barn jag känner igen från skolan där jag jobbar. Om det fanns någon jag känner igen skulle jag ha gått till polisen.
Men fritidsledaren har aldrig kontaktat polisen.
– Jag försökte att göra en anmälan, men det blev väldigt komplicerat. Jag tryckte på ”gör anmälan” på polisens hemsida, och så plötsligt stängdes mitt internet ned. När det började fungera igen dagen efter hade jag glömt bort vad jag skulle göra.

Andreas känner till att det han gör är olagligt, men gör det ändå. ”Tyvärr”.
Han är rädd för att åka fast.
– Men då får jag förklara att anledningen är att försöka få bort så mycket som möjligt från nätet. Jag anmäler ofta förbjudet innehåll till administratören på sidan.
Han sväljer hårt, blundar och säger att han blir ”arg, besviken och sur” när han ser övergreppsfilmer.
– Jag fattar inte ens varför folk behöver eller vill det där.

Andreas har jobbat som fritidsledare med barn i några år.
– Jag har testat massa olika jobb, kontorsarbete, butik, städfirma, budfirma. Men det här är det jag vill fokusera på.
Han började titta på övergreppsmaterial när han var i 15-årsåldern. Då var han sexuellt intresserad av barn.
– Då visste jag inte att det var olagligt. Det var mest bilder då, för att det var lättare att få tag på. Sexuella interaktioner mellan vuxna och barn och mellan barn och barn. Barnen var fyra och uppåt.

Enligt Andreas har han, utan hjälp, under de senaste tio åren tagit sig bort från tankar på barn, främst genom att titta mer på laglig pornografi.
– Många familjevänner har yngre barn. Dem har jag aldrig haft sådana tankar om. Sedan började jag tänka: om jag inte har tankar om dem, varför ska jag då ha det om andra?

Har fantiserat om barn

Vår granskning visar att Andreas har laddat ned övergrepp vid flera tillfällen. En av filmerna är bland de grövsta vi stött på under arbetet: en liten flicka, ett till tre år,  som våldtas av sin pappa och skriker. Andreas bekräftar uppgiften.
– Den filen tog jag bort direkt, jag klarar inte av det.
Andreas säger att han aldrig begått något övergrepp, men medger att han fantiserat om det.
– Jag har tänkt på det ett par gånger. Det kanske har varit något barn på stranden, som bytte om utan handduk eller något sådant. Jag har faktiskt aldrig riktigt tänkt på om jag kan lura iväg något barn, utan det är mer, undra hur det skulle kännas om jag och det barnet…
Om ni skulle vad?
– Ja, om vi skulle antingen ha sex eller nånting inom det olagliga. Men nu så är det bara blää, säger Andreas, räcker ut tungan och blundar.
Har du haft nån sån här tanke kring någon elev?
– Nej, aldrig, aldrig.
Men ibland kommer förbjudna tankar, även nu, medger han.
– Det kan fortfarande hända om det är någon som ser äldre ut än vad de är, om de är 14–15 och klär sig, sminkar sig och ser vuxna ut. Jag kan tänka: ”snygg”. Jag skulle inte ha något emot att bjuda ut och så.

”Skulle säkert få sparken”

Andreas håller med om att det kan verka olämpligt att han jobbar med barn, men bedyrar att han aldrig tänkt en förbjuden tanke om eleverna.
Han inser också att han ”säkert skulle få sparken” om arbetsgivaren fick veta vad han laddat ned.

När vi pressar honom på varför han tar risken, om han nu slutat vara intresserad av barn sexuellt står han tyst länge. Andreas sväljer och blundar igen. Knyter händerna gång på gång och böjer huvudet bakåt.
Efter en stund lugnar han sig. Vi uppmanar honom att söka hjälp.
– Visst, jag kan söka hjälp, men jag tror inte det kan göra nåt för mig, för jag har inte de tankarna om barn. Om jag vet åldern. Än så länge har jag inte haft sådana tankar.
Du säger ”än så länge”?
– Ja, jag har ingen aning om vad som kommer hända i framtiden, du har ingen aning om vad som kommer hända i framtiden.
Fast jag vet att jag aldrig kommer att ha en sådan tanke.
– Men du kan inte säga vad som kommer hända i framtiden för mig.
Andreas spänner käkarna och säger att han ”håller på att bli sur”. Han upprepar att han ”aldrig kommer få sådana tankar igen”.
Andreas säger att han kan tänka sig att själv skaffa barn.
– Det var en av anledningarna till att jag också slutade med de illegala tankarna.
Var det så lätt att bara stänga av dem?
– Nej, det har tagit lång tid. Varenda gång jag börjar närma mig sådana tankar, har jag tänkt: hur skulle jag tycka om det var mot mitt barn eller någon jag känner? Då försvinner de tankarna. Inte direkt, men de försvinner. Men nu har jag inte sådana tankar längre.
Hur skulle du resonera om du hade ett barn och du fick reda på att en som jobbade på fritids laddade ned grova övergrepp, våldtäkter mot små barn?
Andreas är tyst en lång stund innan han svarar.
– Det skulle jag inte gilla. Nej. Jag kommer absolut sluta, jag kommer söka hjälp, jag vet att det är fel.
Andreas får numret till Preventell, dit man kan ringa om man har en riskfylld sexualitet.
Vad ska du göra nu?
– Nu ska jag hem, städa, spela dataspel och inget annat. Det är det. Laga mat. Kolla upp den här hjälplinjen.

Psykoterapeuten kommenterar:

Psykoterapeuten Börje Svensson har behandlat barn som utsatts för sexuella övergrepp och män som begått sexualbrott mot barn och laddat ner övergreppsmaterial under många år. Han har tagit del av fallet Andreas.
”Det verkar som om han har tänkt igenom innan vad han skulle säga om han skulle bli påkommen: att han tittar på bilder för att se om det är några barn han känner igen så att han kan anmäla det. Han har inget alternativ till den bortförklaringen, men den blir mer och mer krackelerad, den håller ju inte för honom på slutet. Det behöver inte innebära att han har begått övergrepp mot de här barnen, men det är klart att han, med den läggningen, har vissa favoriter, han kanske blir förälskad i vissa barn, favoriserar andra och har fantasier om hur de skulle se ut i en sexuell situation för honom.
Det är omöjligt att bedöma risken för att han begår övergrepp och det kanske han inte ens kan säga själv. Det kan bero på vad det blir för tillfälligheter, eller hans mående, om han bara släpper allt och tar en stor risk. Men det känns ju inte tryggt att en sån kille tar hand om barn.”

Fotnot: Andreas heter egentligen något annat. Filerna som nämns i granskningen heter egentligen något annat. För att få männen att berätta garanteras de anonymitet och grundlagsstadgat källskydd. Samtliga konfronterade har informerats om att de kan söka hjälp.

Mark Malmström, Svenska Dagbladet, Jani Pirttisalo, Svenska Dagbladet, Lisa Röstlund, Aftonbladet, Joachim Kerpner, Aftonbladet

Vet du mer? Tipsa reportrarna: anvandarna@schibsted.se