Rättsexperter: Gör barnpornografibrott
till ett brott mot barnet

Rättsexperterna sågar den svenska lagstiftningen.
Barnpornografibrott måste bli sexualbrott, anser de.
– Det här är inte att störa allmän ordning. Det ska ses som ett brott mot barnet, säger professor Madeleine Leijonhufvud.

Sverige var efter Albanien sist i Europa med att förbjuda innehav av dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. När all pornografi blev lagligt i Sverige 1972 ingick även filmer och bilder som visade sexuella övergrepp mot barn.

Under 1990-talet, efter ett par uppmärksammade fall med pedolfilringar där endast tre av 50 kunde dömas trots att flera hade tusentals filmer på grova övergrepp, väcktes debatt om lagen.
Madeleine Leijonhufvud, i dag pensionerad, var juridikprofessor vid Stockholms universitet, och föreslog kriminalisering av innehav av barnpornografiskt material. Hennes linje vann i riksdagen, och lagen kom 1999.
Men fortfarande är Leijonhufvud inte nöjd med utformningen.
Hon vill flytta lagen i brottsbalken, från att som i dag ligga under brott mot allmän ordning bör den hamna under sexualbrott, anser hon.
–  Man ska se det renodlat som ett brott mot barnet. Dagens placering gör att barnet inte är målsägare.
Hon vill också döpa om den, så att begreppet ”barnpornografi” ändras till vad det handlar om: ”dokumenterade sexuella övergrepp mot barn”.
Teckningar, som japansk manga, bör däremot tas bort ur lagen, eftersom brottet  bör ses som ett verkligt sexualbrott mot riktiga barn, anser hon.

Till sist vill Leijonhufvud att vård alltid ska ingå som en obligatorisk del i påföljden, för den som döms.
– Personer med den här läggningen bör få den hjälp som går att få. Behandling är inte värre tvång än att låsa in folk.

Justitieminister Morgan Johansson – som i måndags tack vare vår granskning aviserade att det kan bli aktuellt med en lagändring – håller dessutom med Leijonhufvud om att vård skulle kunna bli obligatoriskt vid barnpornografibrott:
– Det tycker jag absolut att man kan överväga. Även om man bara skulle få böter så kan man absolut överväga det. Vi har den kompetensen och den strukturen inom kriminalvården så man skulle kunna använda sig av den.

Tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem ställer sig spontant positiv till Leijonhufvuds förslag om lagändringar.
– En del av det hon föreslår har jag hittills inte funderat på. Men i allt väsentligt håller jag med henne. Det är värt att se över, tycker jag.

Debatten inför kriminaliseringen av innehav på 1990-talet var hård. Stora delar av medieeliten, Journalistförbundet och profilerade politiker var emot ett förbud, eftersom det innebar inskränkningar av tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna.
– I backspegeln är debatten svår att förstå.  Det är ju inte så att folk i dag tycker att det borde vara tillåtet, säger Leijonhufvud.

Många var emot förbud

FI-ledaren Gudrun Schyman, som då var ledare för Vänsterpartiet, debatterade mot ett förbud. I dag har hon ändrat ståndpunkt:
– Vi såg förändringen av grundlagen som ett potentiellt problem för framtiden. Vad skulle bli nästa steg? Men då kunde man ju inte föreställa sig den explosion på internet som vi har i dag. I dag tror jag inte det finns någon som skulle vilja legalisera.
Även SVT-journalisten Janne Josefsson var emot att innehav skulle kriminaliseras. I dag är han inte lika säker.
– Jag var då väldigt tveksam till hur snabbt ändringen av grundlagen genomfördes. Man måste skilja på att utöva pedofili, att producera och distribuera barnpornografi och att ha en bok hemma som skildrar barnporr.
Han påminner om att även Journalistförbundet var emot ett förbud, och såg det som en inskränkning av journalisters möjligheter att exempelvis göra journalistik om barnpornografi.
– Att polisen skulle ha rätt att gå in och kolla i våra bokhyllor kändes jävligt främmande. Nu har saker och ting förändrats enormt, i och med internet. Det är en virtuell värld och frågan har blivit mer komplex. I dag är jag inte säker på var jag står, om hur lagen bäst borde vara utformad.

”Kriminalisera innehav inte lösningen”

Journalisten och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke står däremot fast vid den åsikt han hade på 1990-talet: han anser att lagen aldrig borde ha ändrats.
– Jag vidhåller det jag sa då. Det har inte framkommit något som gör att jag vill ändra den inställningen, snarare tvärtom.
Funcke tar upp den grundläggande princip som funnits sedan 1766: du får inneha vad du vill, det är först när du sprider det som du kan begå brott.
– Det jag varnade för var: börjar man luckra upp en så grundläggande princip finns det en påtaglig risk att det vidgas till andra yttranden. Redan under arbetet med lagen fanns remissinstanser som även ville förbjuda innehav av olaga våldsskildringar.
Han inser att han argumenterar ”i stark motvind” med sin ståndpunkt.
– Jag förstår den instinktiva känslan, och den kan jag också känna. Det är en avskyvärd verksamhet och naturligtvis ett sjukligt beteende att sitta och titta på det där. Men jag anser inte att lösningen var att kriminalisera innehav.

”Pedofiler skickliga på att anpassa sig”

Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, håller med Leijonhufvud om att brottet bör föras in under sexualbrott.
– Det är en viktig signal att visa att det handlar om ett brott mot barnet och inte kollektivet, säger han.

Men han anser samtidigt att det är möjligt att behålla brottet som ett brott mot det allmänna – och han håller med Funcke om att barnpornografibrott aldrig borde ha undantagits från yttrande- och tryckfrihetsgrundlagarna.
– Det borde istället ha gjorts kriminellt i grundlagen, som man exempelvis gjort med förtal.
Detta trots att människor som laddar ned dokumenterade övergrepp då skulle kunna skapa ”målvakter” som får agera ansvariga utgivare så att de undgår straff.
– Men jag tror inte risken för det är så stor. Som det ser ut i dag är det en för stor inskränkning.
Schultz tar upp betydelsen av journalistiska granskningar av frågor som rör övergreppsmaterial.
– Inga av skydden som meddelarfrihet och källskydd finns nu. Polisen har begränsade möjligheter, och därför är det oerhört viktigt att journalister ska kunna granska frågor som rör barnpornografibrott.
Schultz anser att man bör vara försiktig med att undanta teckningar och fiktiva avbildningar från barnpornografibrottet.
– Pedofiler är skickliga på att anpassa sig efter lagen, och gör man undantag för fiktiva framställningar och montage så skulle de kunna tekniskt ändra bilder av verkliga övergrepp på ett sätt så att de inte längre faller under lagen.

Mark Malmström, SvD, Jani Pirttisalo, SvD, Lisa Röstlund, Aftonbladet, Joachim Kerpner, Aftonbladet

Vet du mer? Tipsa reportrarna: anvandarna@schibsted.se